När man kollar på tv-serier, framförallt sådan som är från USA, verkar det vara vanligt att gå i terapi. Det verkar vara helt naturligt att gå i samtalsterapi för att reda ut jobbiga saker som inträffat i ens liv. Riktigt så uppfattar jag inte att det är i Sverige. Här kan terapi ses som lite pinsamt, som om man inte klarar av att reda ut jobbiga situationer själv. Kanske borde vi ändra vår syn på terapi och se det mer som en bra hjälp att snabbare komma till rätta med vad det är man mår dåligt över.
Anledningen till att jag funderat över detta är att jag är inne i en ganska jobbig period nu. Det 5 år långa förhållandet med min (tidigare) sambo har tagit slut och det är ungkarlsliv som gäller igen. Jag har märkt att efter ett så pass långt förhållande har man fått helt nya vanor. Man umgås mer hemma med varandra vilket i mitt fall har lett till att jag tappat kontakten med många av de kompisar jag umgicks ofta med förr. Jag har till och med kollat runt på nätet efter personer som erbjuder samtalsterapi eftersom jag tror att det skull hjälpa mig hantera denna ”nya” situation bättre. Jag har väldigt svårt att ta det här med förhållanden som går i kras. Det har jag tidigare erfarenheter av, även om det senaste förhållandet varade en lång tid.